Idag är jag hemma och är sjuk. Sjuk och sjuk, men nåt fel är det. Om man sover en hel natt och dessutom sover hela dagen så är det nog nått som är fel. Efter tittat tillbaka i tiden så måste jag nog ändra mitt beteende. Visserligen så är jag alltid varje november, december nedstämd för att Julen närmar sig men i år slår det rekord. Jag är så himla trött. Inte bara vanligt trött utan RIKTIGT trött. När man vaknar och känner att man abslout inte överhuvudtaget orkar ta sig upp ur sängen så ska man ta och bromsa tiden lite. Jag MÅSTE sluta var så in i bänken jävla pedantisk. Sluta städa och plocka hela tiden. Nu säger jag STOP! Nu får det ser ut som det vill här hemma. Jag har tusen andra saker jag måste prioritera än städning och planering.
Sen har vi Julen som snart är här...pust. Att varje år påminnas om vad man har förlorat är inget roligt. Musiken, maten , tomtar , julklappar. Allt detta får en att minnas det året som Tomas togs från oss. Att dagen innan julafton 2009 stå och hänga glitter i julgranen när man precis fått veta att man aldrig skulle få se sin älskade bror igen. I år är det 10 år sen han dog, och varje år, i flera månader, påminns man om vad som hänt. Jag längtar tills den dagen jag, Christian och Lillan bor i ett hus där vi kan skapa våra egna traditioner. Där julen ser lika dan ut varje år. Så som det ska vara. Det är ju det det handlar om. Då kommer jag nog för första gången på länge se fram emot julen.
Älskar dig brosan och önskar du var här så du fick träffa min fina familj!
